Thermopool, PP-pool eller stålpool – vilken stomme passar i svenskt klimat

Thermopool: ihåliga block av cellplast som muras på en betongplatta, armeras och fylls med betong. Blocken ger form och isolering, betongen bär, och en liner är ytan mot vattnet.

PP-pool: en balja i polypropen som svetsas ihop i fabrik, levereras i ett stycke och ställs ned i gropen. Väggar, botten och ofta trappan är av samma plast, och plasten är själva ytan – ingen liner behövs. Grund, stöd och återfyllning följer tillverkarens anvisning för modellen.

Stålväggspool: paneler eller en rulle av stål som monteras till en vägg på en botten av betong eller packad sand. Stålet håller formen och en liner håller vattnet. Systemen skiljer sig åt, och om poolen kan grävas ned helt beror på modellen.

Rostfri pool: en bassäng där väggar och botten är svetsade av rostfritt stål. Stålet är både stomme och yta – ett arbete för specialister från första svetsen till sista.

En thermopool har isolering i hela väggen, vilket dämpar kylan från marken och håller betongen jämnare i temperatur. Betongstommen tål att vattnet fryser i poolen så länge isen i skimmern får plats att växa – tillverkarna anger att en expansionsflaska eller cellplast i skimmern tar upp trycket.

Polypropen isolerar inte i sig; vill du ha isolering läggs den utanpå baljan vid montaget. Baljan får sin stadga av att återfyllning och vattenfyllning sker i takt, och vinteranvisningen från tillverkaren avgör hur den får stå fylld. En stålväggspool är också oisolerad och känslig för tjäle som trycker panelerna inåt om återfyllningen är fel. Rostfritt stål tål kyla, men bassängen rör sig med temperaturen och fogarna mot kant och genomföringar ska tåla det.

Oavsett stomme gäller samma regel från tillverkarna: försäkra dig om att konstruktionen tål att vattnet fryser innan du låter den stå fylld över vintern. För vissa konstruktioner ska vattenytan isoleras och cirkulationen hållas igång.

Thermopool ger störst formfrihet: mått, djup, trappa, bänk och nisch bestäms på plats. Ytan är liner – enfärgad, mönstrad eller med präglad struktur – och allt kläs i samma material, även trappan. En PP-pool har den form baljan fick i fabriken; trappa och bänk ingår i formen och kan inte flyttas efteråt, men ytan är slät, fogfri och utan liner som kan vecka sig.

En stålväggspool är oftast rektangulär eller oval efter systemets paneler, med liner som yta. Rostfritt ger den mest exakta kanten och en yta som varken bleks eller byts, men det är metall, med synliga svetsar om de inte slipas.

Under fötterna känns liner mjukt, polypropen hårt och slätt, rostfritt kallt när vattnet är kallt.

En PP-balja är snabbast på plats: när gropen och grunden är klara lyfts baljan ned och kopplas in på kort tid. Men baljan kommer i ett stycke, så vägen fram till tomten måste klara en lång transport och en kran måste nå över huset eller häcken. På en trång villatomt i Stockholm är det ofta den frågan som avgör, inte priset.

En thermopool byggs i etapper: platta, block, gjutning, härdning, återfyllning, liner – och betongen bestämmer tempot. Allt material kommer däremot på pall och bärs för hand, så ingen kran behövs. En stålväggspool ligger mellan: väggen monteras på kort tid när botten är klar, linern hängs eller svetsas, och panelerna kommer på pall. En rostfri bassäng tillverkas ofta i sektioner som svetsas ihop på plats, vilket kräver både transport och specialister på tomten under längre tid.

Markarbetet – schakt, dränering, återfyllning – tar lika lång tid oavsett vad som ställs i gropen.

Här skiljer sig stommarna mest. I en thermopool och en stålväggspool är ytan en liner som kan lagas eller bytas utan att stommen rörs. Ett linerbyte i en vanlig pool tar två till tre dagar, och samtidigt kontrolleras stommen, genomföringarna och profilerna. Eftersom cellplast är mjukare än betong väljs underlag och lim efter det.

En PP-balja repareras genom att plasten svetsas. Det kräver rätt utrustning och vana, och polypropen är svårt att limma mot – alla PP-pooler går därför inte att klä med liner om ytan blivit sliten.

Rostfritt stål behöver sällan ytåtgärder, men när en svets släpper eller en genomföring läcker krävs en specialist på rostfri svetsning. Materialet är korrosionsbeständigt, inte oförstörbart: fel vattenkemi och salt kan ge missfärgning och frätning, så vattenvården är en del av underhållet.

På en sluttande tomt vinner en stomme som byggs på plats. Thermopool- och betongväggar kan byggas högre på den låga sidan och fyllas igen, och plattan läggs i den nivå som passar huset. En PP-balja behöver en jämn grop i rätt nivå och stöd runt om enligt anvisningen; nivåskillnaden får tas upp av mark och mur utanför baljan.

Under ett pooltak fungerar alla fyra. Skillnaden är kanten: taket går på skenor vid poolkanten, så kanten ska vara klar innan taket beställs, och skenorna behöver ett stabilt underlag utanför stommen.

Inomhus är frågan inte stommen utan rummet: ventilation, avfuktning och fuktskydd ska planeras tillsammans med poolen, och vägen in för material avgör ofta valet. En balja i ett stycke kommer inte in i ett befintligt hus; block, stålpaneler och rostfria sektioner går att bära in.

Du vill ha fri form, trappa och bänk efter eget huvud och kan tänka dig liner som yta: thermopool. Tomten är plan, vägen in klarar en lång transport och du vill ha poolen klar snabbt med en slät plastyta: PP-pool. Formen får vara enkel, väggen ska gå snabbt att montera och du vill kunna byta liner längre fram: stålväggspool. Du vill ha metallens uttryck, exakta linjer och en yta som inte byts, och accepterar att varje åtgärd kräver specialister: rostfri pool.

Sluttande eller trång tomt: thermopool eller stålvägg, eftersom allt bärs in. Pool inomhus: thermopool eller stålvägg av samma skäl, eller rostfritt i sektioner.

Osäker? Skicka tomtbilder och mått till oss. Vi ställer en fabriksbalja mot en platsbyggd stomme för just din tomt – med markarbete och teknik inräknade – så att du ser hela bilden innan du väljer.