Liner eller kakel när poolen renoveras – täthet, yta, tid och underhåll

Innan du väljer yta behöver du veta vad du har. Börja med sprickor: i betongen, i kanten och i fogarna om poolen är kaklad. Tappar poolen vatten, låt nivån sjunka och se var den stannar – vid skimmern, ett inlopp, lampan eller hela vägen ned. Nivån pekar ut genomföringen, eller säger att ytskiktet eller botten läcker.

Gå sedan igenom genomföringarnas flänsar – skimmer, inlopp, lampa, bottenavlopp – samt rören i marken. Is, mark som rör sig och år sliter mest just där, och en genomföring som läcker måste åtgärdas oavsett ytskikt. Ta reda på vilken stomme poolen har – betong, stål, cellplast, trä på sandbädd, polypropen eller glasfiber – eftersom det styr vad som alls går att göra.

Räcker det med ny liner? Ja, när stommen är stabil, genomföringarna täta eller enkla att täta och ytan under går att få jämn. Nej, när stommen rör sig, rören i marken läcker eller skimmern är sprucken – då blir den nya linern ett lock över fel som kommer tillbaka.

Här ligger den största skillnaden. I en pool med liner är linern själv tätskiktet. Stommen bär lasten, men det är det svetsade materialet som håller vattnet inne, från kant till kant och runt varje genomföring, där det tätas med fläns och packning. En armerad liner tål små rörelser i stommen utan att släppa igenom vatten.

I en kaklad pool är kaklet inte tätt i sig. Fogarna släpper igenom vatten, och tätheten måste komma från en vattentät betongstomme eller ett tätskikt under plattorna. Spricker stommen eller tätskiktet går vattnet rakt igenom, och sprickan syns sällan förrän en fog eller en platta släppt. Läcksökning är därför ofta mer arbete i en kaklad pool.

Den ena är alltså inte tät och den andra otät. Kakel ställer högre krav på stommen från början, medan liner ställer krav på att svetsar och tätningar vid genomföringarna är rätt gjorda.

Kakel ger en hård, sval yta med fogar under fötterna och ett utseende som är detsamma vått som torrt. Mosaik och klinker finns i alla färger. Nackdelen är att fogarna både känns och syns, och att en skadad platta måste ersättas med en som matchar.

En liner är mjukare och varmare att röra vid, och ytan är sammanhängande. Släta liner finns enfärgade och med tryckt mosaik-, sten- eller marmormönster. Präglade 3D-ytor efterliknar sten och plattor med en relief som ger fäste under fötterna – flera tillverkare låter halkskyddet provas för blöta barfotaytor. Skarvarna syns som tunna linjer vid överlapp och nästan inte alls när våderna svetsas kant i kant.

Färgen styr vattnet på samma sätt i båda fallen: en ljus yta ger ljust, turkost vatten och en mörk yta ger djup och spegling. Skillnaden är att en liner kan ge kaklets mönster utan fogar, medan kakel ger den verkliga fogen – och det är en smaksak.

Vintern är det som skiljer de två mest på sikt. Vatten som fryser rör sig, och tillverkarna skriver att du inför vintern ska försäkra dig om att stommen klarar att vattnet fryser; isen i skimmern behöver en expansionsflaska eller en bit cellplast att trycka mot. I en kaklad pool märks en vinter med rörelser som lösa plattor och sprickor i fogarna vid vattenlinjen, och reparationen betyder att hitta samma platta, bila bort och foga om.

En liner följer små rörelser i stommen och tar frosten bättre, så länge nivå och skydd sköts enligt anvisningen. Ett hål lagas med lapp, ofta med vattnet kvar; en fläns som släppt får ny packning; en kant som glidit ur listen hakas tillbaka. En liner som blivit spröd går däremot inte att laga – då byts hela ytan.

Rör sig stommen mycket spelar ytskiktet mindre roll: både kakel och liner får skador tills orsaken i mark eller konstruktion är åtgärdad. Därför bedöms stommen innan något läggs på den.

Ett linerbyte i en pool där stommen är förberedd tar normalt två till tre dagar; är poolen stor, eller har den trappa, bänk och många genomföringar, går det åt fem dagar eller mer. Svetsningen kräver torrt väder, så arbetet görs mest under årets varma del – eller när som helst i en pool under tak.

Att kakla en pool tar betydligt längre. Stommen ska vara jämn och torr, tätskiktet läggas och härda, plattorna sättas och fogas, och varje skikt har sin torktid innan nästa kan börja. Även här styr vädret.

Underhållet skiljer sig på ett sätt du märker varje vecka. Fogar samlar smuts, fett och kalk, särskilt vid vattenlinjen, och ett högt pH fäller ut kalk i fogarna och på plattorna. En slät liner borstas rent snabbare men tål inte lågt pH eller hög klorhalt över tid. Båda ytorna vill ha samma sak: ett pH mellan 7,2 och 7,6, fritt klor på 0,5–1,5 ppm samt en mätning varje vecka under säsongen.

Många äldre betongpooler med kakel går att klä om med platssvetsad liner, ofta det snabbaste sättet att få en tät pool igen. Förutsättningen är stommen. Lösa plattor tas bort, hål och kanter spacklas jämna, och ytan får inte ha vassa partier som trycker mot linern. Hela, fasta plattor kan ibland sitta kvar under en skyddsmatta – det bedöms från fall till fall.

Där väggarna kräver det läggs en skyddsmatta eller geotextil, så att linern inte ligger direkt mot fog och kant. Genomföringarna får flänsar och packningar som passar linern, och profilerna längs kanten monteras eller byts. Därefter skärs linern till i poolen, svetsas och kontrolleras innan vattnet släpps på; materialet lägger sig på plats i takt med att poolen fylls.

Allt går inte. En stomme som rör sig, ett underlag som inte går att få jämnt eller material som linern inte kan limmas mot gör att vi avråder – efter att ha sett poolen och innan arbetet börjar, med besked om vad som behöver åtgärdas.