Varför poollampan går på lågvolt
En poollampa sitter i vattnet, och människor badar bredvid den. Därför matas den inte med 230 volt utan med lågvolt, i regel 12 volt, från en transformator som står torrt utanför poolen – i teknikrummet eller i en kapslad dosa en bit från kanten. Transformatorn gör två saker: den sänker spänningen till en nivå som inte är farlig att röra vid, och den skiljer poolkretsen från husets nät, så att ett fel i lampan inte kan föra nätspänning ut i vattnet.
Från transformatorn löper kabeln i ett rör fram till en dosa som sitter över vattenytan, och därifrån ned till nischen i poolväggen. Dosan sitter över vattnet för att kabeln ska kunna skarvas och lampan lyftas utan att vatten står mot kopplingen.
El och vatten är enligt Elsäkerhetsverket en farlig kombination, och myndigheten vill att utrustning som används utomhus är gjord för det, har en kapslingsklass som tål miljön och sitter bakom en jordfelsbrytare. Poolbelysningen är inget undantag – lågvolten är ett skydd till, inte ett skäl att hoppa över de andra.
Vad som ändras när halogen blir LED
En LED ger samma ljus med en bråkdel av effekten, håller betydligt längre än en halogenlampa och kan ge färg – vitt i olika toner eller RGB med färgväxling från en fjärrkontroll eller en panel. För poolen betyder det att belysningen kan vara tänd hela kvällen utan att det märks på elräkningen.
Det som glöms är transformatorn. En halogenlampa matas med växelspänning, och transformatorn är vald efter halogenlampans effekt. En LED-lampa kan vara byggd för växelspänning eller för likspänning, och den drar så lite att en gammal transformator ibland arbetar utanför sitt område och ger ojämn spänning – lampan flimrar, lyser svagt eller tappar en färg.
Byts lampan ska transformatorn därför kontrolleras mot den nya ljuskällans krav: rätt spänningstyp, rätt spänning och en effekt som passar. Ibland följer en ny transformator med lampan, ibland behövs en styrenhet för färgväxlingen. Det avgörs av lampans anvisning, inte av vad som råkar sitta i teknikrummet.
Nischen, PAR56 och lampor som passar i den
De flesta pooler med liner har en lampnisch av standardtyp, ofta kallad PAR56 efter lampans storlek. I nischen sitter ett lamphus med en fläns som pressar linern tät mot väggen, och i lamphuset sitter ljuskällan bakom ett glas och en ram. Namnet säger inget om fabrikat – det är ett mått – och därför går ett byte till LED oftast att göra i den nisch som finns.
Det finns två vägar. Den ena är en LED-ljuskälla i samma storlek som den gamla halogenlampan, som sätts i det befintliga lamphuset. Den andra är ett helt nytt lamphus med LED, som monteras i nischen och tätas på nytt mot linern.
Den första vägen är enklare men kräver att lamphus, packning och kabel är i gott skick; den andra tar längre tid men ger ny tätning och nya delar i den punkt där linern är uppskuren. En lampa som har läckt eller en fläns som sett många vintrar talar för den andra vägen.
Vatten i lampan – vad du gör och vad du låter bli
Lampan slocknar och det syns vatten eller kondens bakom glaset – det vanligaste felet på poolbelysning. Vattnet har kommit in genom en packning som torkat, ett glas som spruckit eller en kabelgenomföring som släppt. Bryt strömmen till belysningen vid säkringen och låt den vara bruten. Tänd inte lampan för att prova – vatten i lamphuset är ett jordfel som väntar, och löser jordfelsbrytaren ut när belysningen tänds är felet redan där.
Vattnet i lamphuset säger också något om tätningen mot linern. Flänsen runt lampan är en av poolens genomföringar, och en packning som släpper in vatten i lampan kan lika gärna släppa ut vatten bakom linern. Sjunker nivån samtidigt som lampan slocknat hänger de två ihop.
Därför ska en lampa som fått in vatten inte bara torkas och sättas tillbaka: lamphus, packning och fläns kontrolleras och det som läcker byts innan belysningen tas i drift igen. Ljuskällan byts ofta med lampan lyft upp på kanten – kabeln i nischen är lagd med den längden – medan ett nytt lamphus kräver att nivån sänks under nischen.
Byta ljuskälla själv – eller ringa elektrikern?
Elsäkerhetsverkets lista över tillåtet eget elarbete gäller bara den som vet hur jobbet görs och kan kontrollera att det blev rätt. Att byta glödlampor står på listan, liksom att byta en fast ansluten ljusarmatur i torra utrymmen inomhus. Ändringar i den fasta installationen hör alltid till ett registrerat elinstallationsföretag; kabel i mark nämns som exempel, och om utomhusbelysning skriver myndigheten att fasta installationer ska göras av ett sådant företag.
För poolen ger det en tydlig gräns. En ljuskälla i ett lamphus som är avsett att öppnas kan du byta själv med strömmen bruten, på samma sätt som en glödlampa, förutsatt att du följer lampans anvisning och sätter tillbaka tätningen rätt.
Allt annat – ingrepp i kopplingsdosan, en ny kabel, byte eller flytt av transformatorn, ett nytt lamphus och en ny fläns mot linern – är elinstallation vid vatten och görs av ett elinstallationsföretag. Poolen är varken torr eller inomhus, så undantaget för armaturer gäller inte här. Är du osäker på om lamphuset är gjort för att öppnas: låt det vara.
Så reparerar och byter vi poolbelysning
Felsökningen börjar med att mäta: isolationen i lampan, i kabeln och i transformatorn, och sedan dosan. Mätningen visar om felet ligger i ljuskällan, i kabeln eller i anslutningen, innan något köps in. Är det ljuskällan eller en packning byts den. Fukt i lamphuset eller dosan betyder torkning och ny tätning, eller nya delar när fukten hunnit skada dem.
Behövs ett nytt lamphus monterar vi det i nischen – med vit LED eller RGB som växlar färg från en styrning – och gör genomföringen tät mot linern igen. Elen kopplar vi själva, så att belysningen sitter rätt kopplad och bakom jordfelsbrytare när vi lämnar.
Inför besöket hjälper det om du vet lampans typ – halogen, LED eller RGB – och om brytaren löser ut direkt när belysningen tänds eller först efter en stund. Bilder på lampan i nischen, kopplingsdosan och transformatorn säger ofta mer än ord.
